I en intervju med Anne-Marie Lindgren, utredningschef på Arbetarrörelsens tankesmedja, säger hon att hon kan tänka sig egen tilläggsfinansiering av vissa gymnasieutbildningar. Det är ju onekligen ett oväntat uttalande i ett land där kostnadsfri utbildning är heligt på alla de sätt.
Jag lekte lite med tanken idag. Den genomsnittliga kostnaden per elev för gymnasieskolan uppgick till 88 900 kronor år 2007. Vissa utbildningar är dyrare, kostnaderna
för riksinternat och internationella skolor uppgick till 110 600 respektive 103 000 kronor per elev. Landstingen erbjuder huvudsakligen naturbruksutbildningar, vilka är kostsamma att anordna. Den genomsnittliga kostnaden för landstingskommunala huvudmän minskade med 5 procent jämfört med år 2006 och uppgick till 134 300 kronor per elev.
Om man skulle göra som Anne-Marie Lindgren funderade på, att den kommunala skolpengen täcker en schysst grundnivå men de extra dyra utbildningarna får man finansiera själv, skulle man kunna tänka sig stipendiesystem som hjälp för att inga storartade drömmar ska grusas på grund av ekonomiska hemförhållanden. Om man måste anstränga sig lite, skriva stipendieansökan till exempel, brukar det ofta vara mer genomtänkta val. Men det kan man också uppnå genom mer avancerade sökprocedurer, med intervjuer etcetera. Omständigt och dyrt- I know- men jag tror att alla tjänar på det i längden.
I dagens DN var det en tjej som blev intervjuad inför valet till gymnasiet. Hon skulle söka musikalprogrammet men tyckte att det var lite jobbigt med audition. Nu hoppas jag att det var lite slarvigt skrivet bara och att hon menade att det skulle vara tufft men inget problem direkt. Om du ska satsa på en musikalkarriär så är det ju förstås bra att vara förberedd på en och annan audition. Lika bra att börja med det på en gång då.
Ibland är Folkpartiet ute och cyklar, men det här med att ställa lite krav för att man bryr sig om är inte så dumt. Bara man inte drar det till sin spets och menar att den man älskar agar man.
Äsch, jag tror inte alls på dyra och omständliga stipendiesystem. Motiverade studenter är bra - men det handlar mycket om att vara insatt och kunna skriva ansökningar om man ska ha stipendier som på något sätt ska baseras på de sökandes motivation eller ansökan och inte bara deras ekonomiska situation.
SvaraRaderaOch vilka är det som kan skriva bra ansökningar - jo, akademikerbarnen. Jag skulle säkert själv ha kunnat få superbra hjälp hemifrån med min ansökan. det är klart att man kan ha ett stipendiesystem som baseras bara på föräldrarnas inkomst, men det känns väldigt 1950-tal.
Nej, gratis utbildning- men staten kanske inte ska finansiera alla sorters gymnasieutbildningar. Däremot självklart tydliga och höga kunskapskrav inom utbildningarna, eller för att bli antagen. Men jag tror inte att man skapar någon sorts extra motivation genom att avgiftsbelägga.
Ja, att blanda in föräldrars inkomst känns lika fräscht som sambeskattning.
SvaraRaderaMen en fundering- hur ser det egentligen ut i andra länder? Bland de som har minst en förälder med forskningsutbildning har 48 % höga betyg, medan de vars högst utbildade förälder endast har förgymnasial utbildnng har endast 7 % de höga betygen (enligt den här 1981-rapporten från SKL). Är den sociala bakgrunden den mest avgörande faktorn även i andra länder, eller är det ett specifikt svenskt problem, precis som att ungdomsarbetslösheten ligger på 20 % och därmed är bland de högsta i Europa?
OM man skulle ha ett stipendiesystem så krävs det rejäla satsningar på Studie- och yrkesvägledningen så att alla kan få stöd i att skriva en schysst ansökan.
Men egentligen så tror jag inte heller på avgifter i skolan, jag tycker mest att det var intressant att Anne-Marie Lindgren lyfte diskussionen.
Det är värre i andra länder generellt när det gäller snedrekrytering, sedan vet jag inte hur det exakt ser ut med betygen.
SvaraRaderaJust nu är jag mest förfärad över att ha lärt mig att elever i Tyskland måste välja inriktning när de är typ 11 - sedan har de ingen chans att komma in på högskolan om de inte gick Gymnasium.
Tala om att låsa ute personer med potential. Hemskt.
Jo jag vet, likadant i Österrike. Fruktansvärt trist system som slösar bort massa talanger!
SvaraRaderaMina damer!
SvaraRaderaStipendiesystem är väl en relativt intressant tanke. I grunden handlar det väl om att vi inte kan finansiera all välfärd i Sverige via skattepengar. Då får vi ta till en del privata pengar. Jag tycker inte det är fel att öppna upp för privatfinansiering av vissa utbildningar. Måhända skulle man även i större utsträckning kunna vända sig till näringslivet och på det sättet dra in en och annan slant!
Kanske måste man även ta in privata medel i andra delar av den offentliga sektorn?
Vidare måste jag bara kommentera den tydligen ofräscha tanken om sambeskattning. Det är väl ingen dum idé att se en familj som en enhet, rent skattemässigt, då man ofta ser familjen som enhet ur många andra perspektiv.
Särskilt problematiskt kan de svenska straffskatterna vara för unga småbarnsföräldrar där familjen gemensamt valt att antingen båda arbetar halvtid eller då familjen gjort valet att en av föräldrarna arbetar heltid.
Varför man fattar sådana beslut anser jag beror på att många föräldrar vill vara hemma så mycket som möjligt med sina barn.
Sambeskattning skulle vara en möjlighet för familjer att klara ekonomin lite bättre och samtidigt få mer tid med sina barn!
Så, sambeskattning är varken ofräscht eller otidsenligt. I vart fall inte enligt mig. Måhända skulle man bara sambeskattas under vissa perioder utav livet, typ då man är småbarnsförälder?
Vänligen/ David
Anledningen att man tog bort sambeskattningen var att kvinnans ekonomiska oberoende skulle stärkas. Detta gjorde man genom avskaffandet av sambeskattningen och införandet av särbeskattningen 1971, samt genom utbyggnaden av den offentliga barnomsorgen och en mödrarförsäkring (föräldraförsäkring sen 1974) som gav ökade möjligheter till arbetsmarknadskarriär innan barnafödsel och underlättade återvändandet efter.
SvaraRadera... och det tycker jag är fräscht tänkt.
Men, rent principiellt så tycker jag att det är viktigt med valfrihet, och jag vet att det idag kan vara svårt för de familjer som väljer att vara hemma i större utsträckning att vara det. Om sambeskattning inte var en norm utan valbart precis som individuell beskattning... tja kanske det. Lite som jag skriver om här http://evawesterberg.blogspot.com/2008/11/damn-if-you-do-damn-if-you-dont.html
Men jag själv vill inte ha sambeskattning, för för mig känns det inte fräscht.
Och David, du har väl sett den här sajten? http://www.kdu.se/formular/blimedlem.aspx
;)
Och just det, aporpå privata medel i andra delar i välfärdssektorn, har jag nu på morgonen varit med och anordnat ett seminarium just på det temat här på Timbro, det kommer en bloggpost om det under dagen.
SvaraRaderaHa ha : ). Man kanske blir påverkad av att bo i Jönköping : )
SvaraRaderaJag säger alltid till folk att jag kan sätta en slant på när du blir kristdemokrat. Det är endast en tidsfråga och jag är inte ett dugg förvånad :)
SvaraRaderaha ha : ) Vem vet, vi får väl se. Kan inte sticka under stol med att Kd har många kloka åsikter.
SvaraRadera//David
Jag bodde i Jönköping i 20 år, men blev inte KD-sympatisör för det. Men jag kanske inte är så lättpåverkad :-)
SvaraRaderalättpåverkad och lättpåverkad : ) alltjämt är jag liberal. Men jag kan inte sticka under stol med att familjepolitiken har krackelerat i de flesta andra partierna utom Kd.
SvaraRaderaNu tänker jag ju inte hålla ett brandanförande för Kd då jag knappt vet var de står i alla andra spännande politiska frågor. Men familjepolitiken och fastighetsskatten är viktiga frågor där Kd verkligen har positionerat sig väl!
Till yttermera visso är jag faktiskt medlem i Folkpartiet och trivs utomordentligt bra där med viss reservation för att man har en lite sned syn på familjen och är alldeles för rabbiat hållning mot vårt vackra kungahus!
oj, det blev långt...
Hursom, ha det riktigt gott och glöm inte att kika förbi nästa gång vägarna bär igenom Jönköping!
//david