Med en riktigt provokativ rubrik-som får nog mer än en person att lyfta på ögonbrynet- så säger min kollega Roland Poirer Martinsson så mycket smarta saker om att göra fria val:
...en ekvation där variablerna skrivs "barn", "karriär", "personlig utveckling" och "relation". Går den att lösa på ett sätt som ger ett gott liv? Kan båda makarna uppfylla kraven man ställer på sig själv som förälder, karriärist, individ och livspartner samtidigt?
Möjligheterna att få allt att gå ihop ökar såklart dramatiskt om man väljer bort det ena eller andra. Somliga bestämmer sig för att inte alls bli förälder. Andra minskar på relationens krav genom att exempelvis inte bo tillsammans. Sedan finns det familjer där en av föräldrarna väljer bort karriären, mer eller mindre permanent. I den senare gruppen händer det såklart att den som väljer bort karriären är kvinnan.
Fyra varianter: inga barn, okonventionell relation, pappan är hemma, mamman är hemma.
Och väljer man det fjärde alternativet, då är man alltså bimbo eller skurmadam?
Sedan måste jag fråga er, säger man inte "jag har en pojkvän/make/fru som... "?
Man använder sig av ordet "har" utan att på något sätt mena något ägande med det. Men på UNTs ledarblogg så är det inte riktigt rumsrent, och att Roland skriver "jag har en hemmafru" tycks vara nog för att avskriva artikeln som tokig.
Det är att direkt falla in i bimbo/skurmadamträsket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar