Den livsfarliga konstvägen

Kulturministern vill inte att statliga pengar ska gå till tidningar som vill minska demokratin. Och Fredrik Segerfeldt vill att Liljevalchs ska dra tillbaka en del av vårutställningen.

Båda två vill alltså ha en överstatlig kontroll baserat på åsikter och inte upplaga/distribution, eller hur tänkte man nu? Som Magnus skriver när det gäller presstödet, "Jag är ytterst tveksam till presstödet. Men jag är ännu mer tveksam till att ha ett presstöd – bara för de tidningar som regeringen tycker är bra".  

Och Segerfeldt, han är ju känd som en kämpe för yttrandefrihet, bland annat skriver han så här angående Lars Vilks: 
"Jag var med, redo att försvara det öppna samhällets principer med allt jag hade. Vi får inte vika en tum för dem som utmanar upplysningens ideal, menade jag, för då har vi trätt in på en livsfarlig väg, ett sluttande plan, som kompromissar med de grundläggande mänskliga rättigheterna"

Ska Liljevalchs då, som tillhör Stockholm stad, bara ha konst som är mainstream? Gäller det öppna samhällets principer inte där? Så kan vi ju inte ha det. Antingen så slopar man presstöd och offentliga konsthallar, eller så får man se till att de är öppna för alla olika typer av obekväma och rent ut sagt anskrämliga åsikter.
Annars är vi faktiskt inne på den där livsfarliga vägen.

Mer media

Jag och Nima Sanandaji skriver vidare om den så kallade förtidspensionsboomen på Newsmill.

Nima skrev för övrigt tidigare en rapport för SlösOs räkning, apropå vad Sverige kan lära av Storbritannien där man just nu ser över sina offentliga utgifter. Denna rapport väckte The Locals intresse, och därför är jag i dag intervjuad där angående det unisona hyllandet av Sverige.

Dold arbetslöshet och förtidspension hos unga

I dag har jag och Nima Sanandaji, vd Captus och författare till den nya rapporten Arbetslinjen på undantag, en debattartikel i Expressen angående förtidspensionerade ungdomar.

Berglins om Timbro

Alltid lika underhållande Berglins i SvD. I går blev det förstås extra roligt då det handlade om mitt jobb, och den omtalade rapporten Integration eller assimilation?

Operafeber

Jag och Arvid Malm skriver för SlösO:s räkning om operahuset i Stockholm, apropå förslag som detta från Folkpartiet. Även om finansieringen till själva bygget kan säkras genom att företag sponsrar (vilket det för övrigt verkar vara ett lågt intresse för) kan det fortfarande bli ekonomiska problem kommunen gällande själva driften. Av någon anledning tycks kommunala politiker vara rena essen på att göra glädjekalkyler - allt för att sätta ort X på kartan förstås.

Magnus Andersson har en annan idé kring vad som ska prioriteras istället för ett nytt operahus. Det enda jag har att invända kring det är att han tenderar att falla i fällan att debattera operabygget genom att vara emot själva konstformen. Jag tycker att opera är fantastiskt,och ska på Tosca nu här framöver. Men det är inte helt relevant för diskussionen, vad jag tycker är bra eller dåligt rent personligt.

Hur mycket pengar får du behålla?

Så här några dagar efter att jag haft lönesamtal insåg jag att det verkligen var på tok för länge sedan jag lyfte fram den eminenta sajten Jobbskatteavdrag.se nu. Så enkel men ack så informativ.

Hur det gick? Jo, tack bra. Jag kände absolut inget behov att göra som den gången efter sex månaders provanställning då jag  sa nej till en tillsvidareanställning när jag inte fick den löneförhöjning jag ville ha. Vilket förstås är goda nyheter, eftersom jag trivs där jag är.

Ideologiskt apoteksmotstånd

I dag har jag och min kollega Lydiah Wålsten (som förutom att vara ansvarig för miljö, tillväxt och konsumtion på Timbro också driver bloggen Manligheter tillsammans med Per Nilsson) en artikel i Karlskoga Tidningen. Artikeln baseras på Lydiahs rapport Glesbygden starkast ut. I artikeln slår vi bland annat mot innerstadsperspektiven, som helt missar den utveckling i glesbygd som skett efter apoteksmonopolets avskaffande.

Flotta middagar i landstinget

Skriver jag om i dag på SlösO-bloggen

Sökordsanalys

Jag undrar hur nöjd med sitt resultat den person som sökte på "BDSM Träff i Skara" alternativt "snäva kjolar höga klackar video" blev, när de hamnade på min blogg?

Med enkla medel

När vi på Timbro för en tid sedan arrangerade seminarium om att lära av framgångsrika landsting undrade någon i publiken varför hennes Stockholmsbaserade vårdcentral inte hade en förslagslåda. Efter att nu i en månad besökt Rotebro vårdcentral varannan dag vill jag dels hylla den fantastiska personalen, och dels visa att man här har en förslagslåda. Enkelt, men efterfrågat.

Det var sånt här som gav Almedahl inspirationen

Efter att nästan ha dreglat över Bagaren och Kockens webbshop/textil/kökshanddukar kändes det som en riktig jackpot att hitta denna kökshandduk i inte bara en utan två ex (den andra med röd bård) på Myrorna.

Klara signaler

Jag vet inte jag. Kanske har det att göra med att lägenheten äntligen är tapetserad och klar och sådär färdig att bo in sig i. Kanske har det att göra med något annat. Hur som helst har jag blivit frälst i inredningsbloggar med vintagetema. Eller inredning överhuvudtaget. Gärna i fina färger och mönster, som Cath Kidston. Alldeles fantastiskt.

Det har dessutom gett en välbehövlig knuff att börja gå genom vad jag har för fina saker själv. Som farmors gamla brödburk i turkos, och den mycket kitchiga tekannan som jag hittade på Myrorna för många år sedan. Sådana saker, i starka färger. Jag är trots allt - hur fint jag än tycker att det är- mindre ljuv och pastellig och mer knallig.


Och det har också gett en fullgod anledning att köpa den här Saab-brickan på Armémuseum.

Spara eller Slösa i Kulturrådet

Birgitta Lillihöök är serietecknaren bakom den klassiska sedelärande Spara och Slösa som funnits sedan 1920-talet. Slösa spenderade sina pengar på allt möjligt vilket i slutändan gjorde att hon inte hade något kvar till det som hon verkligen ville ha. Den lite mer präktiga Spara kunde däremot unna sig något, efter att ha varit varsam med sina pengar mellan varven.

All uppmärksamhet kring Martin Borgs nya uppdrag i Kulturrådet får mig att minnas den gamla Lyckoslantenserien. Man nästan hör undergångsrösten darra över uttalanden om att Borgs minsann tidigare har jobbat för att uppmärksamma slöseri av skattepengar. Och nu ska han gud bevare oss bestämma över hur staten ska fördela kulturpengar. Herrejösses, hur ska det gå? (detta kan man bland annat ana i Dagens Industris artikel den 27 december 2010)

Bra, förmodligen. När det kommer till hanterande av skattepengar är det nämligen präktiga Spara som ska vara förebilden. Någon som är medveten om att det är medborgarnas pengar man ansvarar över, och därmed ska vara varsam om, är precis en sådan person som behövs. Även i Kulturrådet.

Rätten till tid

Ibland är det slående vad många sidor det kan finnas på ett mynt. Ta det här med heltid och deltid till exempel. I LOs undersökning Arbetstider 2009 finns det 500 000 deltidsarbetande personer som vill arbeta mer, 280 000 av dessa gör det inte pga att de inte får eller hittar ett heltidsarbete. Många av dessa passar på så sätt in i arbetslinjen, det är människor som vill arbeta mer. Det är de här LO-grupperna som Moderaterna vill nå.

I Fredriks Reinfeldts DN-intervju dagen innan julafton så berättar han om att han vill skapa ett arbetsliv där fler kvinnor uppmuntras till att arbeta mer, och att anledningen att att många kvinnor arbetar deltid är för att de inte hinner med vardagslivet. Vägen till fler heltidsarbetande är jämställdhetsbonusar och RUT-reformer.

Det tycker Elise Claeson är att politisera den lilla världen, den värld där kvinnor arbetar deltid för att man vill och blir lycklig av det. Och naturligtvis så ska inte politiker lägga sig i människors livsval. Men då Claeson tycker att Reinfeldt gör politik för storstädernas kvinnoelit, så glömmer hon själv att de självvalda deltidsarbetande medelklassfruarna inte heller är de mest representativa för verklighetens folk.

För återigen. Det finns en hög med kvinnor som VILL arbeta mer, men som arbetar deltid mot sin vilja. Hur ska man underlätta för dem, och inte lägga sig i deras livsval där de drömmer om att kunna leva på sin lön?

Bokslutet inte helt färdigt än

Jag vet, det är redan några dagar in i 2011 och nu är det det som gäller. Tidningarna fylls med trenderna för året (för övrigt lyckas min make träffa alla trender i Metros spaning om att det hetaste som gäller för män är jeans, flanellskjorta och lite skäggväxt. Han är så modern) och det är framtiden som gäller.

Men jag var ju inte helt färdig ännu.
Det finns fortfarande saker att säga om året som var.

Gjorde du något 2010 som du aldrig gjort förut?

Jag gifte mig, här är från själva vigseln med förrättaren Fredrick Federley. Den fina bilden är tagen av Tobias Björkgren. Det var ett fantastiskt spännande projekt att planera, och en underbar upplevelse.

Höll du några av dina nyårslöften?
Jag ägnar mig inte åt sådant.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, när man kommer upp i åldern då man är närmare Justin Biebers pappa än Justin Bieber, då ökar antalet barn i närheten.

Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov.

Vilka länder besökte du?


Storbritannien, Egypten, Tyskland, USA. Bilden ovan är tagen i Berlin i oktober.

Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Jag saknade lugn och ro i hemmet, eftersom vi flyttade två gånger. Jag hatar att flytta. Men nu så, nu har vi ju hittat rätt.

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
5 juni naturligtvis. Bröllopsdagen.

Vad var din största framgång 2010?
Det har varit ett bra år jobbmässigt, bland annat var Almedalsveckan en riktig succé. Sedan är det väl helt klart en framgång att fortsätta utvecklas tillsammans med en annan person i ett förhållande.

Största misstaget?
Att kalendern fortfarande inte riktigt har plats för allt.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag har halkat och skadat foten, haft några rejäla förkylningar och åkt på en kraftig inflammation.

Bästa köpet?

Det blir mycket upprepning här, men att investera i ett bröllop är klart värt det.

Vad spenderade du mest pengar på?

Bröllop och resor. Det är sånt som man dessutom mår väldigt bra av att spendera pengar på.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Ett antal saker som tidigare nämnts förstås. Men också den varma och härliga sommaren.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?

Halo med Beyonce.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag var gladare än 2009, absolut.

Vad önskar du att du gjort mer?

Träffat vänner.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Nej, livet är för kort för att ägna sig åt att ångra saker.

Hur tillbringade du julen?

Hemma hos mamma i Hälsingland.

Blev du kär i år?

Jag blir mer och mer kär.

Favoritprogram på TV?

Mad men, förstås. Och How I meet your mother.

Bästa boken du läste i år?

Bokcirkeln jag har med Moa har gett mig många intressanta bokupplevelser, med allt från Jenna Jamessons självbiografi, till Ebba Lindsös dito. Ska man ha en utvecklande bokcirkel ska man ha det med någon som ser världen på ett annat sätt - som med Moa som är aktiv i Rebella.

Största musikaliska upptäckten?

Robyn, som är så fantastiskt bra live! Och så musiken från Så mycket bättre.

Något du önskade dig och fick?

Ett fotbad i julklapp.

Något du önskade dig men inte fick?

Jag fick inte Mario Vargas Llosas böcker i julklapp.

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?

Jag tittade in bröllopslokalen, samt åt middag tillsammans med min man på Patricia.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Kanske ännu fler resor?

Vad fick dig att må bra?

Människorna runt mig.

Vilken kändis var du mest sugen på?

Haha, enligt min man: Jay Smith och Robert Pattinson.

Vem saknade du?

Pappa.

Mest stolt över?

Eiran, som lärt sig svenska

Högsta önskan just nu?

Att alla mina nära och kära får vara friska och lyckliga.

Så. Det var det. Nu lämnar vi 2o10 bakom oss och siktar framåt. Ok?