lördag 31 januari 2009
Sveriges Twixdag
torsdag 29 januari 2009
Mohamed Omar och kartläggningen.
Det var väl tänkt att bli en intressant debatt om (eventuell) extremism i Malmö, och i Rosengård specifikt, men i stället blev det en häpnadsväckande uppvisning i ... ja allt möjligt.
Det börjar med uttalandet "som en sann demokrat är det helt okej att människor tycker att man inte ska rösta och även berättar det för andra" Detta som en kommentar på rapportens och debattartikelns "Är det okej att plädera för att människor ska isolera sig från demokratiska värden, jämställdhet och samhällsliv – till exempel att inte gå och rösta – samt att trakassera dem som inte efterlever sådana påbud?" .
.... Säga vad man vill men demokrati brukar anses som synonymt med ett styrelseskick med allmänna och fria val av representanter för folket. Jag kan i och med det välja att inte rösta, men det är tusan inte demokratiskt om jag säger åt dig att inte får rösta.
Efter det blir det riktigt otäckt.
Omar säger "Det stora hotet idag är sionisterna. I dag finns det sionister som samlar pengar till den israeliska mordmaskinen som använder pengarna till att bränna barn med kemiska vapen. Det sitter till och med en man i riskdagen, Fredrick Federley, som gett pengar till Israel, han kallar palestinier för hundar. De borde kartläggas för de tillhör eliten i samhället."
Kartläggning. Fräscht Mohamed Omar. Hur ska det göras?
Ska Informationsbyrån startas upp igen kanske?
Eller ska vi sätta fina gula stjärnor på de som stödjer Israels rätt till existens?
Eller varför inte på alla judar?
Ser på Twitter nu att Fredrick gör intervju med Aktuellt, så förmodligen kommer diskussionen fortsätta i kväll.
Don't trust anyone under 30.
Precis som att det är bättre att ägna tid åt Facebook OCH läsa en roman istället för att bara ägna sig åt Facebook. Tycker i alla fall jag. Det var huvudanledningen att jag avstyrde en relation en gång. Jag tyckte att det var något opålitiligt över folk som aldrig läser.
Hursomhelst. Det är ju verkligen en fördom att allt på nätet är ytligt. Det borde vara tydligt med bloggbävningar bland annat. Eller genom att titta på hur mycket tid och research många bloggare lägger ner bakom sina inlägg.
Eller bara som den nyttiga input jag har fått under förmiddagen. Som bekant arbetar jag med välfärdsreformer, där hamnar förstås skolan, friskolor och därmed också religiösa sådana. Jag insåg att här fanns ett stort område jag inte funderat tillräckligt på. Vad är en religiös friskola, hur fungerar det, vad är fördelarna, vad är nackdelarna? På Twitter & Facebook skrev jag statusuppdateringen "Eva funderar över religiösa friskolor" och genast började ett spännande samtal mellan mig, Stina Bengtsson som är informatör på Barnombudsmannen samt Charlie Weimers, ordförande för KDU.
Snacka om att jag fick mer inspiration i mitt arbete. Och jag känner mig inte alls att jag tillhör den dummaste generationen ever.
onsdag 28 januari 2009
Allmänheten mogen för privatfinanserad välfärd- hänger politiken med?
Läs mer och anmäl dig här.
Varför finns ens uttrycket "för duktig"?
Våga vara stor och overground.
Jag tänkte på en sak i artikeln. Carlos skriver "... är att det inom den idologiskt knutna påverkanssektorn är det status att vara liten och underground. Blir du stor och overground ska du piskas."
Herregud vad jag känner igen det!
Att glorifiera liten och underground, och gärna göra sig själv till martyr, är något frekvent förekommande inom organisationssfären, och det inte bara i den ideologiskt knutna delen.
Tidigare var jag företrädare för en organisation med 100 000 medlemmar. Det är jäkligt många medlemmar. Det här betydde ju tyvärr inte att det var 100 000 aktiva medlemmar men ändock, riktigt många personer som gjort ett fritt val och blivit medlem i ett Saco-förbund. När jag blev ordförande bestämde jag mig snabbt för några strategier. Om jag visade upp hur stor och grym organisationen var, så blev vi en stor och grym organisation. Jag betedde mig som en ledare för en inflytelserik organisation, vilket ledde till att jag var ledare för en inflytelserik organisation. Jag vägrade vara ett offer, och försöka få folk att tycka synd om mig och mina medlemmar. Istället fokuserade jag på att föra ut potentialen bland medlemmarna, och att om man inte tog tillvara på den så slösade man något enormt.
Jag säger inte att det är så man måste göra, men det var så vi gjorde (för en ordförande är ju inte själv på båten ska jag ju villigt erkänna). Och jag tycker att det är mycket mer tilltalande än alla dessa organisationer som förminskar sig själva till att endast vara ett funktionshinder/en etnicitet/en religion whatever- och med förminskandet menar jag att man inte framhäver kraften i att man har ett annat perspektiv, bakgrund, kan ge nyttig kunskap, utan istället "ojoj det är så synd om våra medlemmar".
Om man spelar rollen som en inflytelserik organisation och därmed blir inflytelserik kräver förstås att man har ett vettigt innehåll, en substans. Det har många organisationer. Men eftersom mångas självbild är att det är synd om dem och att de inte har någon makt eller påverkan så blir det alldeles för lätt en självuppfyllande profetia.
Hur kan jag säga att det funkade då? Typ saker som att 1- vi sågs i LSU-sammanhang i bland som alldeles för stora och etablerade för att få uttala oss i vissa frågor. Vi och de politiska ungdomsförbunden var de otäcka med makt och resurser typ (stor och overground-förbannelsen). 2- jag rankades som en av Sveriges framtida kvinnliga ledare 3- Vi inbjöds till helt nya arenor och skapade nya nätverk visar på att tanken är så stark.
I tunnelbanan just nu gör Internationella Engelska Gymnasiet reklam med en slogan som jag tror mig minnas är den klassiska "Those who dare- win". Det är inte bara eleverna som ska ta till sig av det här. Det finns väldigt många organisationer i folkrörelse-Sverige som skulle behöva sig en slev av detta tänk.
tisdag 27 januari 2009
Trygghet på jobbet för Generation Y.
Trots en påstådd trend mot ökad individualisering tycker nio av tio att chefen skall bestämma
hälften eller nästan allt på arbetet. Sex av tio unga vill inte bli chefer i framtiden, men ändå är just dåligt ledarskap en större anledning till att ungdomar byter jobb än till exempel dålig lön. Andra viktiga faktorer när unga väljer jobb är att uppnå balans mellan arbete och fritid. Faktorer som höglön placerades först på femte plats bland karriärmålen.
Samtidigt skriver tidningen Chef om vad som kan hjälpa dig att få chefsjobbet, och det är den där typen av grymma egenskaper och erfarenheter som väldigt många unga människor jag genom åren stött på har med sig i bagaget. Ledarutbildningar är åtråvärda, och vi är vana vid att inte vara så uppdelade mellan fritid och arbete för att vårt fritidsintresse är vårt jobb och vice versa. Är det så att jag i mångt och mycket umgås med de 4 av 10 som vill bli chefer och som tycker att jobbet ska utmana? Lönen, nej det stämmer nog, arbetsuppgifterna är ofta viktigare än lönen.
Men frågan är vad man menar med att känna trygghet på jobbet? Vad betyder det egentligen? Att inte bli trakasserad och att man kan lita på att man får sin lön? Att man mår bra och trivs? Eller handlar det om LAS, som kanske är ett av det första sakerna folk tänker på. Svårt att tro det eftersom de som ryker snabbast vid neddragningar är de med kortast anställningstid. Vilka är det? Jo, de mellan 15-27 år förstås. De som hänger på Hamsterpaj.
Mer på samma tema: Stina Hamberg: Trend index, Hanna Hallin: Checklista om du vill bli chef.
Privata vårdförsäkringar- så funkar det.
Men vad är det egentligen vi diskuterar? Det finns redan i dag möjlighet att teckna privata vårdförsäkringar. En snabb genomgång av några av de populäraste formerna visar något helt annat. Om jag tecknar Skandias dyraste privatvårdsförsäkring, Lifeline excellent, kostar det mig 6539,- år. Det är lite drygt 500 ,- i månaden, eller ganska exakt lika mycket som ett Sats Guldkort. Ja, men ett Sats Guldkort använder du ju under året så det blir ju en helt annan sak än att bara betala in något som du hoppas på att inte behöva utnyttja, kanske du nu invänder. Nå, det är ju rätt vedertaget att det är sjukt mycket mer folk som tränar i januari än i säg april. Trots att de flesta har årskort.
Om jag tecknar en Lifeline excellent så får jag allt detta:
• Hälsoundersökning
• Merkostnad vid sjukhusvård
• Reseservice vård utomlands
• Missbruksavvänjning
• Läkemedel
• Vaccinationer
• Vård vid resa utomlands
• Möjlighet att teckna zon
• Second opinion
• Synkontroll
• Psykolog/terapeut, 10 besök per skada
• Hjälp i hemmet efter op
• Vaccinationsrådgivning
• Sjukvårdsrådgivning
• Webbdoktor
• Vårdplanering
• Vårdgaranti
• Läkarvård
• Patientavgifter
• Operation och sjukhusvård
• Eftervård/rehabilitering
• Sjukgymnastik/naprapat/ kiropraktor,
10 besök per skada och år
• Hjälpmedel
• Resor och log
....vilket jag tycker är mycket saker för drygt 500,- i månaden. Om det nu är sånt jag vill prioritera. Dessutom är det ingen självrisk. Inga 80 000,-.
SEB Tryggliv är ett annat populärt försäkringsbolag. Deras dyraste försäkring heter Vårdförsäkring Extra och kostar för mig 4644,-/år eller 387,-/månaden. Jag är medlem i fackförbundet DIK, jag tjänar över 13 000,-/månaden samt är medlem i a-kassan. Det betalar jag 360,- för varje månad. De allra flesta människor har förmodligen inte fått ut så mycket av sitt fackliga medlemskap som jag har gjort (jag har använt ombudsmannarådgivning, gått ett 1-årigt mentorprogram, använt CV-granskning och för att inte glömma varit förtroendevald i två år på heltid) men man betalar det ändå som en extra försäkring för sig själv.
För en Vårdförsäkring Special får man
• Undersökning, diagnostisering, behandling, operation och eftervård.
• Vårdkostnader om du blir sjuk eller råkar ut för ett olycksfall under de
första 45 dagarna av en tillfällig resa utomlands.
• Behandling hos psykolog eller psykoterapeut.
• Behandling hos sjukgymnast, naprapat eller kiropraktor.
• Resor och logi i samband med dagkirurgiska ingrepp och sluten vård.
• Fast belopp vid övernattning i samband med vård.
• Medicinsk rehabilitering.
• Ersättning för avgifter upp till högkostnadsskyddet för läkemedel och offentligt
finansierad vård.
• Hjälpmedel – både för sjukdomens/olycksfallsskadans läkning och vid
funktionsnedsättning.
• Ytterligare läkarbedömning om du ställs inför ett svårt medicinskt ställningstagande.
Second opinion både i Sverige och utomlands – även för familjemedlem.
• Tandvård ingår i försäkring tecknad av privatperson, valbart för företag.
• Hälsoundersökning vart tredje år ingår i försäkring tecknad av privatperson,
valbart för företag.
Kostnader ersätts så länge försäkringen är i kraft och premie betalas. För sjukdomar
och olycksfallsskador som inträffar innan försäkringen upphört ersätts kostnader
Och inte heller här är det någon självrisk.
Det var väl inte så otäckt? Det var väl snarare ganska bra? Inga hiskeliga kostnader, helt klart jämförbart med andra utgifter vi skaffar oss. Och med tanke på att vi som är unga i dag inte kan räkna med att vi när vi blir gamla så kommer äldreomsorgen ta emot oss med en stor varm famn, för att inte tala om pensionen (det ligger väldigt mycket i de reklamer som går på TV nu där unga människor typ gömmer sig under kudden på frågan om de pensionssparar). Vi måste våga diskutera finanseringsbiten, det går inte att stoppa huvudet i sanden och hoppas på att det löser sig utan att vi måste chockhöja skatterna vilket fortfarande drabbar människan.
2006 skulle jag haft drygt 2000,- mindre i lön efter skatt, enligt jobbskatteavdrag.se . Det är märkligt att det sticker så i folks ögon att en del av de pengarna kan gå till att ta hand om mig själv.
Uppdaterad: Kopplat på samma nytänksspår är Johnny Munkhammars artikel på SVT Opinion idag.
Uppdaterad 2: Den 10 februari anordnar vi ett frukostseminarium här på Timbro med titeln Allmänheten mogen för privatfinansierad välfärd- hänger politiken med? där Arne Modig från Novus Opinion och Pär Henriksson från (m) diskuterar undersökningen från SvD-artikeln. Kom och diskutera mer då!
måndag 26 januari 2009
Kung för en dag, eller åtminstone en helg.
Och jag var förresten också och handlade i helgen. Jag känner helt och hållet igen mig i Sannas beskrivning. Mitt kylskåp var fullständigt tomt och fylldes nu på med bland annat några dyra veggo-produkter. 2009 är året då jag sannerligen ska återuppväcka hushållandet och sparandets dygder.
Och så fortsätter parklekarna att drivas genom skattemedel.
Unga Örnar hade också varit mycket kritiska till att man ville privatisera parklekarna förrut, men nu såg man möjligheterna med det. Det är bara att hoppas att det inte är rena rekryteringsmöjligheter man ser, lite som med Kooperativa Gymnasiet som jag känner mig nyfiken på att titta på mer.
Ingenting är ju som bekant gratis. Unga Örnar, som har schyssta idéer kring dessa parklekar och förhoppningsvis inte kommer kräva ett medlemsskap i (s) för att man ska låta sina barn leka där, fick förra året 3.8 miljoner pengar i statsbidrag.
Som en klok kollega sa "Vi privatiserar alltså för att låta skattepengar fortsätta finansera det hela".
söndag 25 januari 2009
Idégrupper,luncher och lite annat.
Dessutom kommer vi ha personalkonferens på Timbro där vi till exempel ska till min gamla praktikplats Moderna Museet. Jag ska träffa Ludvig Larsson från Sveriges Ingenjörer, och riksdagsledamoten Anna König-Jerlmyr.
Nu ska jag fortsätta titta på briljanta Mia och Klara.
För ett extra plus i kanten
Uppdaterad: Här är artikeln i Svenskan.
lördag 24 januari 2009
Robert Burns 250 år eller det ovanligt smöriga inlägget.
Vad han skrivit? Ja, vad sägs om Auld Lang Syne eller Min älskling du är som en ros? Ja, fast så hette den förstås inte i orginal. Grejen med Burns var att han skrev på skottsk dialekt vilket var oerhört provokativt då det begav sig. Jag börjar lära mig mer och mer om Skottland och den där stolta rebellismen lever i mångt och mycket kvar. Jag gillar det. Och jag är galet partisk i frågan eftersom mannen i mitt liv kommer därifrån.
O MY Luve 's like a red, red rose
That 's newly sprung in June:
O my Luve 's like the melodie
That's sweetly play'd in tune!
As fair art thou, my bonnie lass,
So deep in luve am I:
And I will luve thee still, my dear,
Till a' the seas gang dry:
Billy pratar Twitter på Moderata studenters årsmöte.
Ett alldeles onödigt inlägg om hur drömmar går i uppfyllelse.
Det bubblar av lust att berätta mer men det tänker jag inte göra.
Ett pinsamt failure?
Och for the record så vet jag att Magnus aldrig är varken feg eller pinsamt mediekåt.
*Jag tycker att det var jättesvårt att komma på vad jag skulle skriva här, för varför ska jag säga att ett jobb är bättre än ett annat jobb. Jag menar, jag skulle inte vilja jobba med slamsugning men jag är ju grymt tacksam över att någon gör det- annars skulle det ju inte funka. Och då finns det ingen anledning här i världen att raljera och säga att det ena är finare än det andra. Jag valde arbetsförmedlingen som något mer neutralt och som en symbol över att alla jobb är bättre än inget jobb.
fredag 23 januari 2009
Från bilfabrik till utbildningsfabrik.
Uppsagda Volvoarbetare är välkomna till högskolan, men inte till improviserade snabbkurser utan till en gedigen akademisk miljö som tillämpar samma kvalitetskrav gentemot denna sökandegrupp som gentemot andra. De ska inte flytta från ett löpande band på en bilfabrik till ett löpande band på en utbildningsfabrik. De ska möta en fri akademi som upprätthåller sina principer.
Dagens DN Debatt signerat Lars Leijonborg är både klok och retoriskt snygg. Andan är lite lik min poäng här. Och varken i det blogginlägget eller i Leijonborgs artikel så står det, direkt eller indirekt, att det bara är "jag och mina högerkompisar" som ska få möjligheten att studera.
Tilläggas bör dock att jag tycker att det är ett minus att lösningen på högskolans kvalitetsproblem ska vara att införa utbildningsavgifter.
Kvoterad föräldraförsäkring eller en egen hemmafru?
Ok, det var raljant sagt. Men som till exempel i denna artikel i SvD: Det finns dock en del som hyllar förslaget (om kvoterad föräldraförsäkring, min anm) också. Främst verkar det handla om personer som själva upplevt pappaledigheten som något väldigt positivt.
Var är familjerna, eller de starka rösterna, där man är emot en kvoterad föräldraförsäkring för att vi vill bestämma själva att pappan ska vara hemma större delen av tiden? Är det verkligen SÅ illa att man måste ha en lagstiftning för att några familjer överhuvudtaget ska se det positiva i att män är hemma med sina barn? Eller är det så många mammor som liksom gamaktigt håller sig fast vid varje möjlighet att vara den som är hemma med barnet och därmed låser ute pappan?
Jag vet inte, för jag har inte funderat på det ett tag. Jag har inga barn själv och jag förstår att det kan påverka mycket i en relation (för det säger socialdepartementet ) men är det verkligen SÅ konstigt att jag själv önskar mig en hemmapappa vid eventuella barn, eller som jag sa i LO-tidningen "Alla framgångsrika personer skulle väl behöva en egen hemmafru".
torsdag 22 januari 2009
Nu ska vi curla föräldrarna också.
Men visst, finns behovet så finns det en marknad och jag behöver inte titta på det på tv om jag inte vill. MEN att staten nu ska curla genom att bland annat de blivande föräldrarna på MVC också får stöd att förbereda sig på de förändringar i parrelationen som ett nytt barn kan medföra tycker jag bara är tokigt. Det kan knappast vara det som skattepengarna ska gå till.
Socialdepartementets pressmeddelande ser du här.
Märks det att great minds think alike förresten?
Blir lönen högre?
Jag började plugga 2001 på Karlstads Universitet, 2002 bytte jag till Högskolan i Gävle. På HiG var snacket rätt utbrett bland oss studenter att om vi läste sista terminen på Uppsala Universitet skulle vi stärka våra aktier på arbetsmarknaden, lättare få jobb och dessutom kanske bättre lön. Så i en kombinerad påverkan av detta, samt en stor brist på arbetslivsanknytning på Kultur- och kommunikationsprogrammet sökte jag mig hösten 2004 till Uppsala. Efter 47 poäng på museologiutbildningen fick jag erbjudande om ett vikariat som ABM-pedagog och tvekade inte en sekund att ta det jobbet. Förra året bestämde jag mig för att jag skulle ta ut min examen och att jag då inte skulle göra det från Uppsala ändå, utan från Gävle.
Studien visar att det är mest kvinnor (check!), utan barn (check), inom samhällsvetenskapliga utbildningar (typ), med höga betyg från gymnasiet (nja). som i snitt tar 160 poäng (tror jag har 177 poäng), som tar ut examen (check) som har föräldrar med högre utbildning (nej) som byter högskola. Och mönstret är också att dessa personer får lägre lön än de som inte byter högskola.
Man testade att dela in de svenska lärosätena i tre kategorier där Uppsala Universitet är kategori 1 och Högskolan i Gävle kategori 3. Om man som mig gör ett byte från kategori 3 till kategori 1 så blir min ingångslön i snitt -7,7 % jämfört med om jag stannat på HiG. Det finns alltså inte detta samband som alla tror. Åtminstone inte i början. För efter några år minskar skillnaden mellan gruppen bytare (och det oavsett vad du bytt från eller till) och icke-bytare. Man har tittat fram till 2005 så vi vet inte vad som händer sedan. Kanske den i snitt längre utbildningstiden (160 poäng i stället för i snitt 127 poäng för icke-bytare) betalar sig efter några år och kanske att bytarna passerar icke-bytarna i löneutveckling.
Rapporten kommer att presenteras i sin helhet under våren. Kommer bli sjukt spännande att läsa den.
onsdag 21 januari 2009
Det ständiga s-receptet.
Socialdemokraterna gör dock som de alltid försöker göra när det blir arbetslöshet. De skriker UTBILDNING! och glömmer påpassligt nog att det inte var en bra arbetsmarknadsåtgärd förrut och inte är en särskilt bra lösning nu heller.
Så här. Om du inte har en högre utbildning och vill ha det, tänker dig att framtiden för dig är i en bransch där du vinner på att ha det, då är det väldigt bra att börja plugga nu. Rid ut lågkonjunkturen och när du kommer ut med en fräsch examen (av hög kvalitet!) så ser arbetsmarknaden bättre ut. Men alla vill ju inte bli akademiker. Det finns jäkligt mycket annan bra kompetens som allt för ofta glöms bort, och det tyvärr allt för ofta av dem som säger sig företräda arbetarna. Metta Fjelkner skriver en väldigt bra debattartikel i dag om att nya gymnasiet borde satsa på eliten.
Sverige får inte fastna i fällan att återigen bara se kvantitativa lösningar där högre utbildning (eller spetskompetenslyft) blir en fin lösning på att frisera siffror.
S kritiserar regeringen för deras passivitet. Om man menar att man saknar mörkade siffror och menlösa kurser så är det ingen aktivitet jag vill ha.
Apropå äktenskap.
Och läs gärna den här texten flera gånger, för det är så bra: Utgångspunkten är alla människors lika värde och likhet inför lagen. Det innebär att ingen ska behandlas annorlunda på grund av sexuell läggning eller könstillhörighet. Vi vill därför att två personer av samma kön, på samma vis som en man och en kvinna, ska ges möjlighet att manifestera sin kärlek och avsikt att leva i livslång trohet till varandra genom att ingå äktenskap.
Läs mer i SvD, DN, hos Annie och på en knuff nära dig.
Och självklart bor de i New York också.
tisdag 20 januari 2009
Grattis TCO
Nu ser jag på TV4 Nyheterna att Lukas Moodyssons nya fílm Mammut, med bland annat Michelle Williams, handlar- jag citerar- om livspusslet. Internationella filmer som beskrivs med ett ord som kommer ifrån TCO.
Det är onekligen imponerande.
Is there something more to add?
Men jag tittade på installationen, tillsammans med några andra ur Timbros generationsnätverk, vi kommenterade och vi skrattade åt det lite av en här-kommer-den-och-den-klädd-i-det-senaste-från-Oscar de la Renta-approach Claes Elfsberg hade och vi satt rätt berörda under själva eden och talet.
Rekommenderar, liksom Christoffer, ett besök på den nya snygga webbplatsen för Vita Huset.
måndag 19 januari 2009
Värsta grymma kandidaterna.
Jag blir alldeles rörd och pepp när jag såg och hörde dessa personer idag. Fem grymma unga tjejer som alla har riktigt bra placeringar på sina partiers respektive listor till EP-valet.
Vi har Hanna Löfvist, Almedalsbloggskollega och på andra plats på vänsterpartiets lista. Vi har Zaida Catalan som är på femte plats på miljöpartiets valberednings lista, Marie Wickberg, centerpartiets grymma fjärdeplatsare, Amelia Andersdotter som är på en hedrande andraplats på Piratpartiets lista och som jag i höstas gick samma EU-utbildning som samt KDs toppnamn Ella Bohlin.
Helt enkelt så här: oavsett om du är vänsterpartist, miljöpartist, piratpartist, centerpartist eller kristdemokrat så visade denna kvintett att det finns så jäkla bra kandidater att rösta på. Om nu någon tvekade.
Jag vet vad som händer den 7 juni, vet du?
Skrämmande siffror! Det är knappast någon hemlighet för den som känner eller följer mig att jag är en stor Europavän och någon som är i högsta grad pro EUsamarbetet - även om det inte betyder att jag tycker att allt som EU gör är så himla toppen. Men genom ett starkare Europa har vi fått så många möjligheter. Saker som att vi åttiotalister (för att inte tala om nittiotalisterna) tar det gärna som självklart att vi kan resa överallt och att vi dessutom kan göra det billigt (600,- t or inkl skatt betalar jag för att hälsa på min pojkvän i Skottland om någon vecka. Det är billigare än en tågbiljett från Söderhamn till Stockholm i de flesta fall), rörlig arbetsmarknad, mer jämförbara utbildningar. Det är så himla bra!
Därför ska jag förstås gå på LSUs kick-off av Rösta 7 juni ikväll, för jag tycker att det är superviktigt att det är rätt personer som företräder Sverige i denna centrala instans som Europaparlamentet utgör. Dessutom, medan jag fortfarande kan hävda någon slags ung aura kring min egen person, supportar jag förstås unga kandidater. För att citera min Almedalsbloggkollega Zaida Catalan som idag skriver på Newsmill om EP-valet: Bilden av Europaparlamentet som den sista avlastningsorten för obekväma gamla rävar för riksdagspartierna är utbredd och etablerad.
Och så ska det ju inte vara.
Läs Jonas Morian för mer länkar och mer tankar kring EP-valet.
söndag 18 januari 2009
Hur frierier blev en könsrollsfråga
Jag menar att även om jag vore lesbisk skulle jag vilja bli friad till. Det handlar inte om könsroller för mig, det handlar nog mer om att jag är så egocentrerad. Helt enkelt.
Veckans to-do
Den kommande veckan har jag lunchmöten varje dag, bland annat med Stina Hamberg, Christian Ekström och Jonas Morian, och kvällsaktiviteter varje dag, bland annat kick-off av Rösta 7 juni i morgon, Sjätte generationenträff med Signhild Arnegård-Hansen, Fusionsfest med Naturvetarna (sammanslagning av Agrifack och Naturvetareförbundet) med mera.
Jag riskerar inte att känna mig undersysselsatt och uttråkad alltså.
Det bidde inget ljus.
I stället gick vi på jazzbrunch på Mosebacke, och därefter promenerade jag, Carin och Nina på vackra vägar runt om på Söder. Väldigt gott och väldigt trevligt men eftersom Stockholm i dag är kompakt grått saknas den där ljuskicken jag så väl behövde.
lördag 17 januari 2009
Nejmen vilken chock, jag låter som en moderat!
Jag uttrycker mig alltså mer som en vänsterpartist än som en folkpartist.
fredag 16 januari 2009
Den gömda rapporten.
torsdag 15 januari 2009
Apoteksmonopolet.
Jag tänker på den farmacevt som jag träffade på en skyddsombudsutbildning som berättade hur det kändes att bara ha en möjlig arbetsgivare. Jag tänker på de farmcevter jag träffade på en starta-eget-kurs vars ögon bara lyste av ren glädje när de förra året pratade om att de förhoppningsvis snart skulle få chansen att driva egna apotek. Och på vilken bra idé det är att starta Farmacevtföretagarna a la Ica.
Men varför ändra saker till det bättre liksom?
Topp 25 minsann.
Nu får det vara nog!
Från och med i dag vill TT att vi i stället ska skriva på det här sättet som Torbjörn Nilsson på Focus så smart illustrerar. Det blir ju inte bra alls.
Gå med i den av Stina Morian uppstartade motståndsrörelsen på Facebook.
Dagens grattis: Christoffer Järkeborn!
När jag ändå är inne på namnet Christofer så vill jag också gratulera Fjellner till tredjeplatsen.
Spetsutbildningar, hurra!
Mitt egna personliga exempel: I lågstadiet fanns det övningsböcker som hette Äppel, Päppel, Pirum och Parum. Jag fick börja direkt på Pirum och Parum då min syster, som sedemera också blev lärare, hade övat läsning och skrivande med mig från att jag var 4 år. När de var gjorda fanns det någon mer bok anpassad för 4e klass och sedan inget mer. Min uppgift var då att typ inte göra något alls, eller läsa lite i en bok, medan de andra höll på med uppgifter. För mer spets än så kunde det ju inte bli förstås. Det var riktigt trist!
Noterar att ett av gymnasierna som får spetsutbildning, i humanistiska ämnen, är Vasaskolan i Gävle. Där hade jag mitt individuella val under gymnasiet, i drama. Trevlig skola det där.
onsdag 14 januari 2009
Stötdämpande
Uppdatering
I dagens SvD skriver Sanna Rayman om just detta seminarium.
Artister, verkligen?
Jag vet inte vem som är artisten av oss dock.
Skulle tippa på... ingen?? Hysteriskt kul!
Mindre kul är den före dettingsstämpel Nöjesextra sätter på mig: "tidigare ungdomsordföranden i Saco". Åh, jag har så mycket att komma med i framtiden också. Jag lovar!
Uppdaterad
Genom en liten utmaning av Maria Wetterstrands språkrörssekreterare Anders Wallner har det här blivit ett vad. Vinner Alliansen valet 2010 kommer Andersson/Westerberg sjunga duett.
Mediemakt och sanningen om Gömda.
Helt klart sevärt, för det var en intressant diskussion där Tv4-reportrar debatterade vilt med Lena Mellin på Aftonbladet, där Sydsvenskans Andreas Ekström dels uppmanade att när var och en är sin egen publicist bör också var och en ta sitt egna publicistiska ansvar, dels sa dessa bevingade ord: Kan man skriva en bok Pearl Harbour och ändra flygplanstyper, vad folk åt för mat och gradbeteckningar? Ja, det kan man. Men kan man skriva en bok om Pearl Harbour där japanerna inte anfaller?
...och väldigt mycket mer.
En sak som jag i slutet började fundera på men inte riktigt hann med att fråga handlade om gårdagens DN Debatt. Det pratas både i DN Debattaren och på seminarium om att Gömda är en del av Marklunds politiska projekt- vilket Marklund också själv säger i sin artikel på Newsmill. Hur kan det vara så uppenbart bara vissa misshandlade kvinnor som ska försvaras i detta politiska projekt. Ibland så har någon sonat sitt brott snabbt, och ibland så ska det bedrivas jakt i flera decennier. Jag undrar om dagens debattörer i seminariet tycker att Marklund har någon som helst legitmitet i frågorna längre?
tisdag 13 januari 2009
Dreams of the streets in the United States
Därför var det faktiskt lite extra coolt när jag plötsligt upptäcker att en follower på Twitter är kongressmannen Jim Jordan. Rent spontant har vi inte mycket gemensamt (pro-life är ett rött skynke för mig, så är det bara), men det är ju inte det som är poängen.
Det coola är att plötsligt finns amerikanska politiker i mitt nätverk. Heja Twitter.
Uppdaterad
Någon timme senare har jag även Karl Rove som follower, ja George Bush-rådgivaren. Sittandes sjuk i soffan i min pojkväns slitna t-shirt är jag alltså ett snabbmeddelande ifrån internationella storstjärnor. Jag gillar det.
Att ranka eller inte ranka.
Jag håller fortfarande helt och fullt med rapporten Utbildad eller inbillad? där Saco Studentråd listar de kvalitetsaspekter som man anser vara mest centrala, och varför de är viktiga. Jag hoppas att regeringen kommer genomföra förslaget.
TCO är dock emot. Lite oklart varför.
måndag 12 januari 2009
Kvittra mera.
Det händer saker varje dag med det svenska användadet av Twitter, och för er som har något ni vill säga till omvärlden, och som också vill lyssna och prata med andra människor, är det en riktigt guldkanal.
Och sen då?
Pangbrud.
Julia Skott- pangbrud och skjutjärnsjournalist.
Jag är mäkta avundsjuk!
Ibland undrar man.
Varför?
För att jag insåg att jag för första gången träffat en människa som jag känt att jag vill leva med i resten av mitt liv med. Och det avslutade jag också min och Es MSN-konversation med att berätta. Och hans respons på det var så fin att jag började gråta.
Jösses, snart så fryser väl även helvetet till is, eller hur det nu är man brukar säga när något helt oväntat och tidigare otänkbart händer.
Vet ni att det REDAN är vecka 3???
Veckan innehåller dessutom bland annat två spännande seminarier- Så skapar vi ett stöttåligare Sverige samt Mediemakt (apropå det så har ju Liza Marklund nu äntigen uttalat sig i Newsmill om hela Gömdahistorien, Jag tror knappast att det tar slut där, den här diskussionen). Jag ska också på avtackning på Saco, ska bli superkul att träffa gamla kollegorna igen! Ni hör, här kan man ju inte hålla på att vara sjuk.
Sedan ska jag öva på att säga "cyckler, prater och simmer" och "men guuuu huräremäre". What's that? Det där är hälsingemål, och det ska dammas av inför lördagens lilla bjudning med hälsingetema. Jag är lite dålig på det så jag får väl ägna denna sjuka dag åt att få till det.
När tiden är knapp.
Undervisningstiden är ett kvalitetsmått, och förhoppningsvis kan det också användas som en konkurrensfördel från högskolorna. Lite "hey, vi gör er faktiskt schysst undervisning som ni har nytta av i framtiden" skadar knappast.
söndag 11 januari 2009
Åh så pinsamt det blev.
Stockholm-Orup
Hade svårt att välja vilken Oruplåt jag skulle välja, för det finns ett antal som jag på ett pinsamt sätt tycker är riktigt bra. Just de där lugna låtarna.. mmmmm. Men Stockholm hade en musikvideo på Youtube så den får bli symbolen för skämslåtar hos Orup.
Deep- East 17
Nej det finns inget ironiskt alls över detta. Jag tycker fortfarande att East 17 är jättebra och jag kan texten till Deep utantill.
The power of love- Frankie goes to Hollywood
Alldeles alldeles för mycket. Precis som en powerballad ska vara.
All the things she said- T.a.t.u.
Ja, de var konstruerade och jobbiga och för mycket. Men damn it vad den här låten rockar!
Saturday night-Whigfield
Kanske världens mest upprepande låt. Men vad glad jag blir av den! Omöjligt att stå still.
lördag 10 januari 2009
Från förra årets sista dag.
fredag 9 januari 2009
Sanningen om Gömda?
Och så kan det ju vara. Men för att sätta ytterligare en knorr på det hela så bestämde sig en Tv4 journalist, Annika Widebeck, för att nysta vidare i historien. Och på punkt efter punkt så är det som lanseras som sanning i Gömda punkterat. Inslaget stoppades först. Av nyhetschefen som av en händelse också är god vän med Liza Marklund. Intressant.
En massa artiklar har skrivits i ämnet. Och på onsdag anordnar Magasinet Neo ett lunchseminarium om mediamakt. Monica Antonsson deltar bland annat, och Liza Marklund och Tv4 har blivit inbjudna. Kan bli enormt spännande.
Kalla krigets återkomst?
torsdag 8 januari 2009
Klimatalarmism
Första bloggdissidenten
Men att kalla Eriksson för Sveriges första bloggdissident är att ta i. Jag vet inte heller om det är den andra. Men 2007 fick bloggaren Henrik Mellström ingen förlängning på sitt vikariat på grund av sitt bloggande om löner och stressiga arbetsförhållanden inom vården.
Det kan ju knappast ha kommit som en chock för landstinget att sjuksköterskor är riktigt underbetalda akademiker?
Microbloggandets intåg på allvar
Magnus Ljungqvist bloggar om early adopters och hur de som är snabba att hoppa på trender på nätet också får ett politiskt försteg. Att tidigt bli van vid nätverk och se potential i olika verktyg var sånt som gjorde Obama-kampanjen så framgångsrik, det har vi lärt oss nu. Men fortfarande tycks allt för många politiska partier inte se vikten av att våga släppa ordet fritt. All heder till Centerpartiet och Miljöpartiet som båda är snabba på att leka med kommunikation genom Twitter (eller framförallt CUF och Grön Ungdom ska jag väl säga).
För övrigt, det är inte bara Twitteranvändandet som ökade den 7 januari. Även antalet Facebookanvändare online steg radikalt efter julen. Och så undrar folk om FB verkligen är ett arbetsverktyg?
onsdag 7 januari 2009
Egen-tid
Det var kul kanske i 10 minuter.
Nu saknar jag istället E så mycket som man bara kan sakna någon istället.
Skokultur
Eva: Inte för att det spelar så stor roll MEN... den svenska kulturen är att vi tar av oss skorna när vi går in.
Med ett leende tog E av sig skorna på en gång. Och sa åt mig omedelbart när jag gick in i köket med skorna på när jag skulle lämna matkassarna. Rätt ska ju faktiskt också vara rätt.
Nöjesextra.se
Framtidens förskola - pixlar som påverkar
Ta någon minut och titta på den!
Då kör vi!
Men jag har fortfarande lite svårt att förstå vad det är meningen att man ska göra när helgerna är oinbokade i tre fall av fyra åtminstone.
tisdag 6 januari 2009
Couchsurfing
För att man ska våga träffa random människor behövs ju oftast referenser dock. Det kan vara lite haltande i början innan man har träffat så många, så därför får man använda de man har som vänner på CS som man inte couchsurfat med. Den referens jag har just nu är denna:
Eva is kind hearted and open minded, very cultured making for excellent conversation. Moreover she always has a positive outlook which I must warn you is infectious. She has a kind of obstinate determination to finish everything she sets out to do, and thus she is very reliable. Intelligent to boot, she is one of the few people ever to beat me at Trivial Pursuit.
Jag skulle våga dricka kaffe med den tjejen, skulle inte du?
söndag 4 januari 2009
Söndag
lördag 3 januari 2009
Bortskämd
Jag älskar att bli bortskämd!
Stärk ditt varumärke
fredag 2 januari 2009
I'm alive!
Det är pga att det har varit en riktigt lat start på året, jag och E har tittat på film mest. Inte mycket att säga om det (mer än att det är riktigt underbart och att han dessutom just nu gör en dadelpudding. Mycket charmerande).
Nyårsafton var kanonbra, vi var 9 personer, åt gott, blev sura "på den jäkla utländska personen" som vann musiktävlingen, E var helt enkelt för bra på musik för att alla övriga ego:n , som jag själv, i sällskapet skulle tycka om det, vi var vid Slussenområdet vid 12-slaget med mera.
Ikväll ska vi fira Mikaela som fyller år, och sedan kanske träffa upp Carin och Tess för bio.