söndag 18 januari 2009

Hur frierier blev en könsrollsfråga

I ett samtal för ett tag sedan fyra tjejer emellan var vi tre stycken som menade att vi ville bli friade till. Den fjärde tyckte att vi hade fastnat i könsrollernas förtryck. Det tyckte inte vi andra.

Jag menar att även om jag vore lesbisk skulle jag vilja bli friad till. Det handlar inte om könsroller för mig, det handlar nog mer om att jag är så egocentrerad. Helt enkelt.

6 kommentarer:

  1. Jo, men visst är det så! Trots feminismens och jämställdhetens uppsving så är det fortfarande vi killar som ska bjuda upp, fråga ut på dejt, fria mm. Skärpning tjejer! Nu får ni börja dra ert strå till jämställdheten och börja uppvakta oss killar! Det hade varit mycket trevligt! :)

    SvaraRadera
  2. Det är nog just frieriet jag menar mest. Dejter och fråga om lov till dans har jag gjort mycket och gärna genom åren :)

    SvaraRadera
  3. Eller så är det bara för att man är rädd för att bli avvisad som man inte vill vara den som friar.....

    Men det finns faktiskt statistisk grund för tjejer att inte fria; risken för skilsmässa är större om tjejen har friat än om killen har gjort det.

    SvaraRadera
  4. Haha, hm, ok och vad säger den statistiken? Att killar har bättre omdöme än tjejer? :P

    Härligt Eva att höra! Du är en sann jämställdhetsmänniska! Jag känner mig stolt! :)

    Å visst, jag skulle själv tycka det vore fint att få vara den som friar! :)

    SvaraRadera
  5. Nej, jag tror att statistiken säger att killar är dummare än tjejer - de säger ja fast de egentligen inte vill :-)

    SvaraRadera