Jag blev uppriktigt glad av dagens artikel om vilka utbildningar som blir spetsutbildningar (och om DN slutar kalla det för "elitutbildning" så kanske det inte blir namnet i folkmun heller?). Vilken härlig glädje inför kunskap både eleverna och lärarna hade. Skolan behöver ge utmaningar som gör att det blir både kul och utvecklande att lära.
Mitt egna personliga exempel: I lågstadiet fanns det övningsböcker som hette Äppel, Päppel, Pirum och Parum. Jag fick börja direkt på Pirum och Parum då min syster, som sedemera också blev lärare, hade övat läsning och skrivande med mig från att jag var 4 år. När de var gjorda fanns det någon mer bok anpassad för 4e klass och sedan inget mer. Min uppgift var då att typ inte göra något alls, eller läsa lite i en bok, medan de andra höll på med uppgifter. För mer spets än så kunde det ju inte bli förstås. Det var riktigt trist!
Noterar att ett av gymnasierna som får spetsutbildning, i humanistiska ämnen, är Vasaskolan i Gävle. Där hade jag mitt individuella val under gymnasiet, i drama. Trevlig skola det där.
Elitklasser, gott, men hur är urvalet, betyg? Höga betyg gynnar en viss typ, den intelligente men fantasilöse plugghästen, som framöver kommer att prestera åtskillig saklig specialistinriktad otadlighet framför allt inom naturvetenskapen, där denna begåvningstyp framför allt behövs, men mycket lite av av kreativt och nyskapande värde eller allmängiltig relevans av det slag som behövs för t ex politiskt belsutsfattande. Breda intelligenstest (WAISIII) borde komplettera betygen som urvalsmetod.
SvaraRadera- PeterIngestad, Solna
Nytt för dessa utbildningar är att skolorna får använda sig av andra urvalskriterier än betyg, något som tidigare endast varit tillåtet gällande idrotts- eller konstnärliga utbildningar. Det kan till exempel vara intervjuer. I och med att spetsutbildningar finns inom fler områden än det naturvetenskapliga tror jag inte att det kommer finnas någon överhängande risk att den allmängiltiga relevansen saknas.
SvaraRadera