Genom Sanna Raymans blogg hittar jag bloggstaffeten om skämslåtar. En utmärkt sysselsättning för en halsfluss-sjuk tjej en söndag eftermiddag. Precis som Sanna skriver så är det lite svårt att hitta de låtar som man verkligen skäms över för det är så lätt att gömma sig bakom ironi. Men efter lite funderingar kommer här ett försök med mina 5 låtar att skämmas över:
Stockholm-Orup
Hade svårt att välja vilken Oruplåt jag skulle välja, för det finns ett antal som jag på ett pinsamt sätt tycker är riktigt bra. Just de där lugna låtarna.. mmmmm. Men Stockholm hade en musikvideo på Youtube så den får bli symbolen för skämslåtar hos Orup.
Deep- East 17
Nej det finns inget ironiskt alls över detta. Jag tycker fortfarande att East 17 är jättebra och jag kan texten till Deep utantill.
The power of love- Frankie goes to Hollywood
Alldeles alldeles för mycket. Precis som en powerballad ska vara.
All the things she said- T.a.t.u.
Ja, de var konstruerade och jobbiga och för mycket. Men damn it vad den här låten rockar!
Saturday night-Whigfield
Kanske världens mest upprepande låt. Men vad glad jag blir av den! Omöjligt att stå still.
Haha, Deep hade jag helt glömt bort.
SvaraRaderaSådana fina låtar ska inte glömmas bort :)
SvaraRaderaMitt hyllningsblogginlägg till dig kanske borde handla om pinsamma låtar... Magaluf, någon? ;-)
SvaraRaderaDet verkar rimligt vännen ;)
SvaraRadera