Sätta folkhemmet i ett nytt ljus är ambitionen med En annorlunda historia, som i förrgår släpptes på Timbro förlag. Ett mål som boken, som jag började läsa redan i måndags då den kom direkt från förlaget, hittills lever upp till. För vi vet ju alla att allt innan 1932 var ett rent elände, och sedan kom Per Albin Hansson och arbetarrörelsen byggde folkhemmet. Eller? Mja, den här beskrivningen behöver i sanning nyanseras. Men det är inte konstigt att vi alla känner igen den. Den här beskrivningen har ju satt sig i läromedel från grundskola till SFI till universiteten. Det här är var vi lär oss helt enkelt.
Ett nytt ljus på landet känns således fräscht. Dessutom så är boken skriven på ett lättsamt sätt så man behöver inte vara historieprofessor för att få ut något av den.
Känner faktiskt inte igen att man läser speciellt mycket om Per-Albin Hansson i skolans historieböcker, skulle gärna se en referens till detta.
SvaraRaderaNäringsfriheten nämns ofta som en frälsande reform och är också en av bokens teser för Sveriges ekonomiska utveckling. Men detta måste också problematiseras ytterligare. En sak som ofta kommer bort i diskussionen om den svenska näringsfriheten efter 1846 är att det inte var enbart (exempelvis) skomarskråets medlemmar som fick tillverka skor. I de flesta byar på landet fanns byskomakare, bysmeder etc... som inte tillhörde städernas borgerskap. De saker som tillverkades av skråhantverkarnas medlemmar utgjorde en mindre del av rikets totala hantverksproduktion. När massproduktion startade med industrin blev tyvärr också kvalitén sämre, och den utvecklingen fortsätter idag. När LM Ericsson gjorde telefoner i början av seklet räknade man på att de skulle hålla i 75 år, idag är väl medellivslängden på en mobiltelefon något år. Vi kommer nog att ångra att vi inte tillverkade saker med högre kvalitet under den period av mänsklighetens historia då vi kanske haft tillgång till mest billig energi.
Sveriges tillgångar på billig arbetskraft och råvaror var ju också en stark faktor till den svenska ekonomiska utvecklingen på 1800-talet. I kombination med de investeringar som handelshusen kunde göra efter att ha tjänat mycket pengar under 1700-talet. På 1900-talet har Sverige kunnat konkurera med andra länder genom att exempelvis ha lägre elpriser till industrin. Sen har vi ju varit förskonade från naturkatastrofer och krig.
Till Fredrik: Eva bad mig svara på detta, vilket jag hoppas du godtar.
SvaraRaderaFörst: Mängden Per-Albin och folkhemsreferenser varierar givetvis med vilken bok man har. I de skolböcker jag hade på min tid var de i a f översvallande många...
Sedan: Du har rätt i att det gamla skråväsendet i praktiken hade uppluckrats 1946. Det var dock bara ytterligare en anledning att ta bort eländet.
Och sen - du kan inte på allvar mena att du tycker att den gamla hantverksproduktionen i det stora hela var bättre än industriproduktion? Måhända att Mona Sahlins handsydda väska kan ha bättre kvalité, men industriproduktionen innebär - genom de prissänkningar och utvecklingsmöjligheter - en så långtgående "demokratisering" av konsumtionen (genom att så många fler får råd och möjlighet att köpa produkterna) att detta aber knappast kan sägas vara ett problem. Dessutom har ju bättre teknik kvalitén även på industriprodukter genom åren generellt höjts långt bortom vad 1800-talets människor någonsin kunde drömma om. Att sedan medianlivslängden på en mobiltelefon inte är 75 bast är knappast ett problem då de flesta byter ut dom vartannat år. Så varför då bygga dom mer slitstarka än så, det vore ju rent slöseri... Men, i ett kapitalistiskt system är konsumenten kung. Samla bara ihop tillräckligt många som är beredda att betala för en mobiltelefon som håller i 75 år, så dyker den omgående upp på marknaden!!
Till sist: Att kunna konkurera med billig arbetskraft må vara kortsiktigt bra för vissa branscher och enskilda företag, men knappast för de anställda som löntagare och därmed heller inte för landet och medborgarna i stort. En allmän lön- och standradhöjning är ju det alla eftersträvar för att kunna bryta sig fria från det gamla rurala och tidiga tunga/smutsiga industrisamhällets elände.
Först angående skråsystemet som naturligtvis hade mycket stora orättvisor och begränsningar -jag tycker också att det var bra att det avskaffades. Jag arbetar som lärare och hantverkare i ett kvalificerat hantverksområde och i mina ögon har Sverige på ett väldigt extremt sätt tagit avstånd från de fördelar som ett lärlingssystem har. Dessa fördelar är framför allt utbildningsmässiga. Lärlingsutbildning har under lång tid varit politiskt inkorrekt, både ur arbetarrörelsens och de borgerliga blockets perspektiv. Det har inte varit en gynnad utbildningsform, trots att den ur min och mina kollegers synvinkel ofta är den bästa formen av hantverksutbildning. Nu verkar det som att denna pariastämpel är på väg att försvinna och det är bra. Bättre traditioner på detta område kan man finna i exempelvis Tyskland och Danmark.
SvaraRaderaJag tycker också att industriproduktion är bra, men jag tycker det är synd att kvalitén nästan alltid är så fruktansvärt låg. Detta är ju inte själva industriproduktionens fel. Men dagens slöseri med resurser gör mig beklämd och jag tror att kommande generationer kommer ifrågasätta varför vi inte tillverkade bra grejer när vi hade råd. Vi har ju kunskapen och medlen att tillverka riktigt hållbara produkter.
Exempel på detta är skor. Dagens skor håller rakt igenom en lägre kvalitet än för hundra år sedan, det kan de som lagar skor intyga. Möbler är ett annat exempel, de möbler vi skaffar idag beräknas hålla för en eller kanske två flyttar. Till och med de fattigas möbler var bättre tillverkade för hundra år sedan. Maten är ju också sämre i kvalitet, men billigare i pris.
När det gäller mobiler tillverkade Ericsson för några år sedan en mobiltelefon av lite högre kvalitet "hajen" r310. Idag är det fortfarande en telefon som många hantverkare och sportare använder och trots att den är 10 år gammal får du ge 700-1000 kr för en begagnad.
Slutligen när det gäller billig arbetskraft menar jag att det de facto var en anledning till att Sverige gick från att vara ett svagt utvecklat jordbruksland till att bli en välmående industrination. Naturligtvis vill jag inte tillbaka till detta stadium.
Vi står nog inte så långt ifrån varandra, trots allt... Lärlingssystemet vill till exempel jag också återinföra. Det skulle ty gynna både företag och de elever som är skoltrötta eller saknar läggning alt. intresse för teoretiska studier.
SvaraRaderaSen om kvalité. Allt handlar på en fri marknad som sagt om efterfrågan. Finns sådan kommer också varor/tjänster att dyka upp. Det är därför bara att börja efterfråga mer slitstarka produkter. För att på något sätt försöka kringgå denna mekanism är i praktiken omöjligt. Det skulle innebära långtgående och extremt detaljerade offentliga regleringar. Och det var en gång i tiden just sådana som höll tillbaka den industriella utvecklingen...
Ja, det fungerar nog ofta med efterfrågan, men oj vad länge jag fick vänta innan man exempelvis började sälja navgeneratorer till cyklar, en produkt jag efterfrågat i 20 år, och nu har nästan alla nya cyklar sådana. Tror att ett ännu bättre företagsklimat för småföretag skulle kunna vara bra i sådana fall, och möjligen kan den ökande näthandeln snabba på tillverkarnas anpassning efter marknaden. Idag upplever jag som konsument att det ofta är svårt att välja annat än det som säljs av de stora kedjorna som finns i alla gallerior. Men nu börjar jag hamna ganska långt utanför ämnet. Tack för dina snabba inlägg Anders.
SvaraRaderaVad bra det kan gå i kommentarsvärlden i bland!
SvaraRaderaTill Fredrik: Nu är vi helt överens! Fler småföretag är lösningen på många problem. "Big business" är ofta ett lika stort problem som "Big government". Därför föredrar jag ett samhälle präglat av öppenhet, konkurrens och låga skatter och få regleringar. Då vågar och kan fler köra igång eget och utbudet på nya och udda produkter, även i mindre serier, ökar...
SvaraRadera