Sverige kommer ofta på topp-tre i internationella mätningar över länder med minst korruption. Den bilden stämmer också in på svenskarnas självbild om att bo i världens bästa land. Men hur stämmer det här överens med verkligheten? Det var temat på dagens lunchseminarium Den korrumperande staten, kring rapporten Enpartistaden.
Nedan kommer mitt referat från timbro.se :
Fredrik Segerfeldt beskriver problematiken med dominanta partier som använder kommunala eller statens resurser för att upprätthålla sin makt, och utöver det knyter lokala intresseorganisationer och företag nära till sig. De granskade kommunerna - fyra socialdemokratiska och fyra moderata - ger en mängd exempel både i stort och smått på hur maktmissbruk och korruption kan visa sig. Bland annat finns historien om hur ordföranden (S) i Parkering Malmö ringer till vd:n i Parkering Malmö och ber honom riva en kompis parkeringsbot. Eller om en konferencier för Täby kulturdagar som först blir medlem i Moderaterna och då är det absolut inga problem att fortsätta med det årliga uppdraget. Han lämnar sedan partiet och blir medlem i Folkpartiet och blir då meddelad att hans tjänster inte längre är önskvärda. Det är små exempel som visar på en osund utveckling där kommun och parti flätas samman.
Hur undviks då dessa typer av enpartistäder? Segerfeldts råd är att det behövs mycket mer diskussion om vikten och egenvärdet i maktskiften, det behövs lokala medier som tar sitt ansvar och det behövs kommunala konstitutionsutskott.
Apostolis Papakostas, professor i sociologi, beskriver ett Sverige som var någorlunda befriat från korruption fram till 1970-talet, då samverkansgrupper som arbetsform fick sitt stora genomslag. Plötsligt började politiker, företag och intresseorganisationer att mötas och flätas samman. Papakostas är skeptisk till rapportens huvudförslag : maktskiften, och menar att även nya politiker snabbt kommer in i de korrupta banorna.
I somras överlämnades betänkandet Mutbrott till justitieminister Beatrice Ask. Torbjörn Lindhe, kanslichef vid Institutet mot mutor,berättar om hur betänkandet ser mutor som endast ett näringslivsproblem, och att det därför inte funnits någon anledning att titta på offentlig sektor. I utredningen föreslås en kod där företag ges riktlinjer om hur förmåner får användas för att främja företagets verksamhet. Koden ska utgöra en del av näringslivets självreglering. "Näringslivskoden hjälper en del, men offentlig sektor har mycket att göra", säger Lindhe.
Seminariet avslutas med en frågestund, där bland annat frågan om huruvida mutor är ett manligt fenomen kom upp. Segerfeldt menade att om vi haft hundra år av matriarkat så hade det varit kvinnorna som varit korrumperade, något som de övriga instämmer i. "Även den mest hederlige kan bli korrupt, det är situationen som gör det och det spelar ingen roll om det är en kvinna eller man", säger Papakostas. En annan fråga handlar om fördelar med kluster av goda kontakter mellan kommuner och arbetsliv, att det helt enkelt är något som gynnar affärerna som kan ses i exempelvis Gnosjö och Kista. Här blir svaret att det självklart är viktigt med tillit och sociala kontakter för fungerande samarbeten, men att en konkurrens måste finnas för tillväxtens skull. Korruption är något som undergräver den viktiga tilliten, och därför är den skadlig på flera plan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar