tisdag 21 september 2010

Sverigedemokraternas väljare - som folk är mest

(UPPDATERAD) Trots att jag på valdagen och -natten inte drack en endaste droppe alkohol har jag haft två dagars känsla av baksmälla. En kombination av den koncentration arbete i vallokal innebär (18 timmar och det är riktigt jäkla förödande att göra fel. I en av de andra lokalerna hörde jag om en man som hade blivit avkryssad i protokollet fast han inte röstat. Någon hade kryssat på fel rad. Det FÅR bara inte hända) tillsammans med alla funderingar kring Sverigedemokraterna. Nej, jag är inte ett dugg överraskad över att de kom in - egentligen. Men det är en sak att misstänka starkt och en annan sak då det faktiskt sker.

Markus Uvell, min nya chef, har skrivit en bok om Sverigedemokraternas väljare, där han slår mot myten om att Sverigedemokraternas väljare är våldsamma rasister. Det finns inte 5,7 procent (röstresultatet på valnatten) hårdnackade typer som drömmer om ett antidemokratiskt samhälle. Det kan vara chockerande för många - men Sverigedemokraternas väljare är som folk är mest. Det märkes i vallokalen där jag jobbade, 6,1 procent röstade på Sverigedemokraterna. Jag mötte människor hela dagen, och många av dessa stöttade Sverigedemokraterna. Det var trevliga, glada, pratsamma människor som strömmade in och ut i lokalen.

United Minds väljarbarometern från valdagen som presenterades på ett seminarium i går slog mot en av de andra myterna: det är bara män som röstar på SD. Det var nästan lika många kvinnor som röstade på dem.

Uvell skriver också en debattartikel på Newsmill på temat, där han nämner att partiernas hanterande av SD nästan var som ett beställningsjobb från Sverigedemokraterna själva: Deras annonser bojkottades, deras torgmöten saboterades, deras företrädare misshandlades, deras valfilm censurerades (efter att först helt ha stoppats, en PR-konsults våta dröm), de nekades att delta i debatter där andra partier utanför riksdagen bjöds in, de hånades i de stora medierna och blev föremål för allehanda indignerade upprop. Tydligare kunde det knappast demonstreras: det svenska etablissemanget försöker tysta SD:s ner åsikter.

Nu är många människor arga, register läggs ut på nätet över människor som någon gång varit i kontakt med Sverigedemokraterna (journalister, skolelever som sökt info inkluderade), folk vill ta bort FB-vänner som röstat på SD, inte sminkas i samma rum och så vidare. Man har all rätt att vara arg och frustrerad. Men vi ska heller inte glömma bort att Sverigedemokraterna är demokratiskt valda. "Baksidan" av att människor får välja att rösta på vad de vill är att de kanske inte väljer på det sätt som man själv tycker. Så fungerar det - tack och lov- i en demokrati.

Använd ilskan till något konstruktivt. Uvell menar att utmaningarna för svensk politik är åtminstone tre:
  • För det första, och viktigast av allt: att på allvar ta debatten om invandringspolitiken. Låt oss en gång för alla säga det: att vara kritisk till invandringspolitiken är inte det samma som att vara kritisk till invandringen
  • För det andra: att ta striden med fördelningspopulismen. Föreställningen att klok politik alltid måste bygga på att omfördela resurser - snarare än att uppmuntra skapandet av resurser - måste överges.
  • För det tredje: att göra upp med likhetsnormen. Det är svårt att tro att ett land där social och ekonomisk likhet är norm kan leva i harmoni med växande kulturella och etniska skillnader.
UPPDATERAD Soran Ismail skriver bra om att vi lever i en demokrati och att vi därmed ska få rösta på vem man vill.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar