Voted!

Hur röstar man egentligen när man har många kloka och begåvade vänner och bekanta som kandiderar i en rad partier? För mig var det ju först och främst självklart att rösta på Alliansen, som gör ett fantastiskt bra jobb och som jag vill ge ett förnyat förtroende. Men sedan då? Rätt snabbt var jag på det klara med att riksdagsrösten skulle gå till Moderaterna, men jag hade länge svårt att veta vem jag skulle kryssa av alla kanonkandidater. Till slut landade jag i att ju fler kryss min vän Christoffer Järkeborn får desto större chans att han kryssas förbi Anton Abele. Jag är också övertygad om att Christoffer kommer att göra ett strålande jobb, han är dessutom en arbetsmyra utan dess like och har ett stort engagemang i både stora och små frågor. Sagt och gjort.

Landstingsvalet var faktiskt lättare. Jag ville ha någon med ett riktigt genuint intresse för landstingsfrågor, och inte något som kandiderar dit "i fall att jag inte kommer in i riksdagen". Under de senaste åren har jag sprungit på Thorbjörn Larsson ett antal gånger och i honom hittat just det där genuina engagemanget. Och dessutom kan KD behöva några extraröster.

Så kommunvalet då. Per Ankersjö gör ett grymt bra arbete och jag gillar alla hans idéer om skyskrapor. Centerpartiet behövs i kommunpolitiken, och precis som KD kan de behöva röster.

That's it. Känsla och taktik.