Klyftigt

DN har ett stort reportage om hur inkomstklyftorna ökar i Stockholm. Erik Slottner skriver väldigt bra och resonerande om problemet med detta fokus på klyftor:

Om fler i Skärholmen får arbete eller blir egenföretagare kommer också inkomsterna i Skärholmen att stiga och levnadsstandarden öka. Däremot är det ingen garanti att klyftorna minskar eftersom det är ett relativt begrepp och beror på hur andra stadsdelar utvecklas. Om däremot fler personer i Bromma blir arbetslösa kommer inkomsterna att sjunka i Bromma och - allt annat lika - klyftorna minska. Men utan att de i Skärholmen får det bättre. Minskade klyftor behöver alltså inte leda till ökad standard.

Var och varannan dag nu kommer det rapporter som fokuserar på inkomstspridningen i Sverige, där man försöker lägga fram att den är problemet som ska motverkas. Jag håller inte alls med. Dels på grund av det som Slottner skriver, dels också för att det är rimligt att människor tjänar olika mycket. Vi har för lite lönespridning i Sverige I dag lönar det sig inte tillräckligt bra att investera i en utbildning till exempel. Egna ansträngningar betalar sig inte särskilt bra, precis som Robert Gidehag skrev i går.